332
Sjukdag med Sid idag. Det enda han ville göra var att kolla Blixten och sova. Det fick han.
Det är dagar som dessa man inser hur lite tid man spenderar med sina barn. Jag jobbar för mycket, tränar för mycket och renoverar för mycket. Hur ska man få tiden att räcka till? Vad ska man prioritera bort?
Detta ständiga dåliga samvete. Att jag till på köpet är en loner som mest av allt uppskattar ensamtid gör det inte bättre.
Och hur kunde man ens klaga när man inte hade barn? Att man inte hann med saker. Man hade ju all tid i världen!
10 kommentarer
Det blir andra tider när sonen växer upp lättar det på samvetet. Men du kan ju alltid försöka dra ner på nåt annat så du får mer tid med Sid.
http://kikkisandstrom.se
Får försöka göra det…
Nyt tiden du har når du er hjemme med sykt barn. Du er der og da. Tilstede. Ting får vente.
Kos masse <3
Så sant! 🙂
Känner så väl igen mig. Jag sitter sällan ner med mina barn på golvet och leker utan håller nästan alltid på med nåt i närheten, är helt enkelt för rastlös och vill få saker och ting gjorda! Brukar annars utnyttja tiden i bilen (vi har tex en dryg mil till förskolan) att diskutera saker med dem, särskilt härligt när 2,5-åringen börjat snacka så smått.
Skönt att höra att fler än jag känner behov av att vara ensamibland, inte en helt ok känsla alltid (ger lite dåligt samvete) och sker nästan bara i form av skogspromenader/löpturer.
Skönt att höra att vi är fler 🙂
Jag tycker att man ständigt går runt med dåligt samvete när det gäller barnen. Hos mig själv handlar det mest om känslan av att man spenderar för lite tid med dem. Jag jobbar heltid, barnen lämnas tidigt och hämtas sent. Det ska fixas med mat, badas och nattas. Det är sällan som man sitter ned och faktiskt leker med dem, vilket iofs inte mina föräldrar heller gjorde speciellt ofta när jag var liten. Det är så mycket annat som ska hinnas med för att vardagen ska gå ihop. Och när man blir stressad över allt, så går även det ut över barnen, vilket spär på det redan dåliga samvetet. Jag är precis som du, en loner och uppskattar också min egentid.
Samhället verkar se ut så idag. Man ska försöka vara den perfekta mamman, ha en karriär, umgås med vänner, ha ett fint och välstädat hem, hinna med träning osv osv. Ja, ibland kanske man måste välja bort för att kunna välja något annat.
Sen får vi inte glömma att barnen älskar oss oavsett. Vi finns ju alltid där för dem, tar hand om dem och älskar dem tillbaka med hela vårt hjärta.
Spiken i kistan! Precis så är det. Så när som på ett välstad hem 😉
Spiken i kistan! Precis så är det. Så när som på ett välstad hem 😉
verkligen ett stort problem, vi är nog många föräldrar som känner så men det är ju iaf positivt när man är medveten om det inte alla som ens är det utan bara kör på i ett rasande tempo!
Med 3 egna barn varav 2 går i skolan så kan jag skriva under på att tiden går fort o snart är barnen stora o inte alls så bundna till sina föräldrar utan man får vara glad om man ser dom mer än vid maten o deras träningar o det får en verkligen att förstå att det var synd man inte njöt mer av tiden då de ville sitta i knä en hel dag. Men då var vi så upptagna av renoveringar o bara få vardagen att gå runt så man missade mkt o tom flyttade isär 6 månader för att vi renoverade oss isär o glömde vad som betydde ngt, nu har vi lärt av våra misstag o sålt huset o prioriterar annorlunda även om vi båda är egna företagare så ser vi till att inte prioritera städning o andra måsten utan hellre lite stökigt men mer tid till familjen.
Så tipset är skippa renoveringen 🙂 vem bryr sig om man har ett fint kök tex o ofta måste man ju jobba mer för att ha råd att renovera vilket ger ännu mindre tid :/