Ni med barn vet. Och speciellt ni mammor.
Sedan i onsdags har jag varit på Mallorca. Utan barn, utan man. Helt ensam.
Vi alla pratar om det. Ofta. Om den där egentiden. Hur viktig den är och hur mycket man ska uppskatta den. Denna gång är det kurs och jobb på schemat så det är inte så att jag ligger vid en pool med en drink i ena handen och en bok i andra. (Även om det absolut inte skulle vara fel. Men rätt långt ner på min priolista.)
Men med egentid kommer det dåliga samvetet. Det känns som att så snart man blev mamma fick man en extra dos av dåligt samvete på köpet.
Lagar man för nyttig mat får man dåligt samvete för att barnen inte tycker om det och inte får i sig tillräckligt, lagar man däremot den mat barnen gillar fokuseras det dåliga samvetet på att det inte är nyttigt nog. Skjutsar man dem inte är det synd om dem pga ösregn, väljer man däremot att curla får man dålig samvete för att man inte låter barnen ta eget ansvar och bli de där härliga individerna man vill att de ska bli. Och så håller det på. Reser man bort utan dem gnager samvetet konstant.
Och som inte det vore nog, jag missar barnens första seriematch OCH Zions första lopp. “Men sluta gnäll”, tänker säkert många vid det här laget. Jag förstår det.
Men något som jag värderar högt är just egentid. Att kunna dra iväg några dagar. Att kunna gå ut och äta ensam, gå runt i städer i timmar osv. Jag älskar det, och det har alltid varit en del av mig. Jag bara önskar att jag slapp det dåliga samvetet och kunde njuta fullt ut. För jag vet ju att det har det superbra hemma!
Någon som känner igen sig? När försvinner detta dåliga samvete? Eller kommer det ens försvinna?
7 kommentarer
Håller med dig! Tror inte det försvinner men att vi måste jobba på våra tankar. Jag är tex iväg i stockholm och pluggar och bor i skåne.. försöker tänka att om jag investerar i mig själv, mitt sinne och min kropp så blir jag en bättre mamma .En bra förebild typ gör det du tror på… och maten ja det är exakt som du säger! vi gör vårt bästa kanske borde det vara gott nog. Hitta balasen mellan nyttigt och onyttigt. Ibland tänker jag att när de får bestämma själva kommer de ta MC donalds och allt annat skit och så kommer de bli trötta och må dåligt och att då kommer vinsten när de själva kommer välja det de fick hemma för då mådde de bra… eller så föstör vi ännu mer att vara mamma är inte lätt
Som jag känner igen mig i det här!! Speciellt vad gäller maten! Du är absolut inte ensam och det dåliga samvetet kommer så fort man fått reda på att man är gravid, det handlar ju om det viktigaste man har och man vill att allt ska bli så bra och rätt jämt vilket är omöjligt! Men det enda man kan göra är att göra så gott man kan försöker jag tänka även om det inte alltid är lätt! Njut av Mallis och egentid!!
Känner igen mig så väl! Tror att det är vår påtvingade roll som duktiga mammor vars barns uppväxt och liv hänger på en tunn tråd som vi mammor ska vårda. Kanske inte riktigt så illa men vi får också kommentarer som spär på det dåliga samvetet som knappast några pappor får. Du gör helt rätt som åker iväg!
Känner verkligen igen och det enda jag vill skriva är att försök njuuut men jag vet hur svårt det är! Eller man njuter ju samtidigt som samvetet gnager bakom. Så märkligt. Tror aldrig man kommer bli av med det?! När barnen är utflugna kommer man väl ha dåligt samvete över att man inre hjälper dem tillräckligt ofta eller vad som helst… Fattar inte varför det är såhär?! Har det alltid varit så eller är det ett nutida ”problem”? Vet ej. Men, försök ändå njuta! Kram på dig
Åh vad jag känner igen, det här onödiga dåliga samvetet för allt! Hur jag än gör så lyckas jag få till dåligt samvete för något. Ska åka till Bali själv 9 nätter och håller på att förgås av dåligt samvete, har aldrig varit iväg mer än en, två nätter om jag varit tvungen i jobbet. Min man har aldrig något dåligt samvete, varför är det så? Han jobbar utomlands i långa perioder (månader!) och åker gladeligen iväg på kompisgrejer mm men ändå är det jag som har dåligt samvete för…allt. Pratade med en kompis om detta och försökte ha en vecka utan dåligt samvete, men det är SÅ svårt. Ska försöka ge mig på en ny sån vecka, för det där dåliga samvetet gör ju ändå ingen nytta för någon. Tycker ändå du inspirerar, om vi mammor peppar varandra kan vi kanske sakta men säkert komma ur det här träsket!
Hej Lotta,
Åh, det gör du så rätt i! Ett väldigt bra beslut. Barnen är ju ändå vana att inte ha båda föräldrarna hemma jämt. Bra för familjen när dom märker hur mycket mammorna (oftast) gör hemma. Dom kommer sakna dig jättemycket och uppskatta allt du gör för dem på en helt ny nivå! Ha en fantastisk resa <3
// Cecilia
Känner absolut igen mig! Alltid finns det nåt att ha dåligt samvete över.
Men, tar du inte hand om dig själv först – kan du heller inte ta hand om nån annan till slut. Mår du bra, mår de runt omkring dig bra! 🙂