LCHF-diskussion i hissen

av Cecilia Folkesson

 

Efter gårdagens lunch tog jag hissen upp till jobbet. I hissen mötte jag en man som jobbar i samma hus. Vi pratade lunch och gled in på ämnet LCHF. Jag försöker undvika dessa diskussioner i den mån det går men ibland går det inte undvika.

Här kommer en sammanfattning av vårt samtal:

Mannen: “Men det är ju livsfarligt att äta fett. Det är inte bra för hjärtat. Det vet du väl?”

Jag: “Nja, socker i kombination med dåligt fett är inte bra för hjärtat.”

Mannen: Jasså? Det säger du? Men vi behöver ju energi och det finns det ju i pasta och potatis och bröd. (Läs socker)

Jag: “Och i fett. Och eftersom socker är dåligt måste det väl vara bättre att äta fett? För energi behöver ju vi.”

Mannen: “Fast mättat fett är ju farligt”.

Jag: “Jag tycker det vore konstigt att om det vi är uppbyggda av skulle vara farligt för oss att äta…  Förresten, det kommer en läkare till Borås i april som ska föreläsa om just detta. Jag kommer sätta upp en poster i entrén snart. Jaja vi ses, hej då!”

Mannen: “Men du, du sätter upp postern där nere vid dörren då eller?”

Det slutade ju bra. Är nästan säker på att bageriet snart mister ännu en kund!

 

Du kanske även gillar detta

7 kommentarer

Sofia 27 februari, 2013 - 08:00

Ja men du, jag förstår att du undviker dessa samtal! Det gör t o m jag. Måste bita mig i tungan varje gång rast-samtalen kommer in på kost och dylikt… för folk har en viss uppfattning, och håller krampaktigt fast vid den. Och de damer som bantar med sopp-dieter ska vi inte ens tala om, där behövs det verkligen en rejäl INSATS från mig för att hålla tyst. Jesus.

Svara
Terese 27 februari, 2013 - 08:07

Så sant. På jobbet har de börjat acceptera att jag inte äter bröd till frukosten, eller äter bullar vid fikat. Men jag får som sagt bita mig i tungan ett par gånger om dagen. Nästan varje dag får man höra vid lunchen. “Åh, nu skulle det vara gott med något sött!” Eller när klockan börjar närma sig 15.00. “Åh, nu måste jag ha något sött, så man blir pigg!” Hmm. Ja, vad säger man. Jag får inte den där dippen vare sig vid lunch eller på eftermiddagen. Men det är ingen idé, de lyssnar ändå inte. De tycker att det är jag som är konstig! 🙂

Svara
Evelina 27 februari, 2013 - 17:53

Jag avskyr verkligen när folk börjar prata mat med mig! Eller när jag hamnar i en situation som idag, vi blev bjudna på snittar och en gravid tjej tar en laxsnitt varpå hon säger, oj fast jag får väl inte äta de här egentligen (tror de va rökt lax? har inte barn själv så jag vet inte vad barnmorskorna säger om det) men däremot sades det inget om dammsugaren hon åt sen eller all saft hon dricker hela tiden 😛 Det skadar nog mer än den lilla bit lax hon åt! DÅ får man bita sig i tungan för att inte säga nått ! 😛

Svara
Anna 27 februari, 2013 - 20:23

Kul o läsa vad ni skrivit, alla är vi ju i samma situation. Har flera gånger drömt om att få ha kollegor som inte heller flyger som en jojo med sockerkickar:)
Har kurs nu och på em kommer godis fram och bjuds på. Nej tack! Varför? För att orka hela dan? Tänk om:) De blev flamsiga ni vet o där satt jag o bara tittade på hur de blev. Glad att jag hittat en annan väg att gå=D och kul att vi kan läsa och skriva tillsammans här hos Cecilia!

Svara
Charlotte 28 februari, 2013 - 09:24

De där diskussionerna brukade jag gilla att kasta mig in i, i en förhoppning om att kunna omvända folk. Jag har dock insett att vi alla gör våra val och jag gör mina utefter den kunskap jag har och vad jag mår bra av. Jag berättar gärna om mina erfarenheter och vad jag tycker när folk är villiga att lyssna.. Har tröttnat på diskussioner där folk vill försvara sitt älskade socker (läs:gift) till varje pris 😉

Svara
Lotta 28 februari, 2013 - 11:52

Jag är för dåligt insatt i ämnet, och kan därför tyvärr inte alltid försvara mina val (varför jag nu eg ska behöva göra det). Men, mättat fett i kombination med socker är alltså problemet med mättat fett? Inte det mättade fettet i sig som “alla” hävdar (inkl SLV)?

Jag tycker mig märka att det är en generationsfråga, mina jämngamla ser vitsen med att dra ner/minska/undvika på kolhydrater, medan äldre inte alls förstår vitsen. Senast idag fick jag höra “men man måste ju orka vardagen också”. OM jag inte klarade vardagen utan kolhydrater, tror de på fullaste allvar att jag skulle fortsätta på den banan?

Och du, jag fortsätter ÄLSKA den mejerifria latten!! Men jag gillar den bäst utan kryddor, jag gillar kokossmaken. Ibland en knivspets vaniljpulver, men det är mest för att få variantion, inte för att det behövs.

Svara
Karin Olsson 17 mars, 2013 - 18:23

Fast det finns ju inga långtidsstudier gällande vad LCHF-kost får för konsekvenser för hjärta/kärl. Livsmedelsverket säger att LCHF-dieten i allmänhet höjer de farliga blodfetterna. Och LCHF-doktorn fick väl legitimationen indragen av en andledning… Anser att man skall vara lite försiktig i förespråkandet av denna diet.

Svara

Skriv en kommentar

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. Accept Read More