Bali alltså! Det har varit två prövande veckor. Mest för mig. Att ha en pool två steg från huset med superlissige Otis, ormar i vardagsrummet och ingen nanny har gjort sitt. Och Bali är inte det mest gå-vänliga stället. Inga trottoarer (där vi bor) och ett myller av moppar. Det är alltså ingen lätt match att ta sig till marknaden för frukt eller att köpa hem dunkar med vatten. Att ta ut Otis mitt på dagen är ingen hit på grund av värmen, och sen denna stress över dengue-feber. (Separat inlägg om detta kommer i om några dagar)
Men nu äntligen börjar det fixa till sig! Nannyns son är frisk från sin dengue och jag har vågat mig upp på moppen med BÅDE Sid och Otis. Så nu kan vi röra oss fritt!
Idag lämnade vi Otis hos nannyn och tog moppen till stranden för en klassisk surflektion. Sid ha stressat med att göra detta innan Zion kommer ner. Och nu hann vi!
Stolt mamma till denna lille stjärna! Inget gnäll över litervis av saltvatten i hals och näsa, paddlade ut nästan själv och hängde med på all engelska. Så duktig!
Balineser och barn är ett kapitel för sig. Dom älskar barn! Längesen jag hörde Sid skratta så mycket. Och dom pratar verkligen med och till barnen, istället för över huvudet på dem. Dessa två kompisar!
Tack Bali för bästa dagen på länge.
2 kommentarer
Hej! Hoppas allt är bra på Bali saknar dina inlägg o hoppas inget hänt.
Hejsan.
Hur är det att resa med barn på Bali? Mina är 1 och 2,5 år. Finns det blöjor och burk mat där nere? Finns det något man måste ta med sig?
Tacksam för svar.
Med vänlig hälsning,
Johan