”kokosnötsskålar”
fettknöl hälsoångest

“Hej! Förändringen som togs bort på höger axel utgjordes av en godartad fettknöl och det krävs ingen kontroll eller uppföljning. Vi hoppas att allt läkt bra för dig.”

Den känslan! Ända sen den där dagen i höstat då jag stor framför spegeln på gymmet i linne med belysning från alla håll och såg den där kulan på axeln har det inte gått en dag, eller ens timma utan att jag oroat mig. Kulan, eller knölen satt på framsidan av axeln och väldigt nära bröstmuskel/armhåla. Alla kvinnor (och män också för den delen) kan säkert förstå vad jag oroade mig för. Jag vet att jag är ofta är väldigt hypokondrisk, eller har hälsoångest, som det tydligen kallas enligt min psykolog. Och hälsoångest är något man ofta upplever i samband med en utbrändhet.

Jag bestämde mig för att vänta en vecka för att se om den gick bort innan jag kontaktade läkare. Jag härdade ut i 5 dagar innan jag ringde. Jag fick tid för undersökning och läkaren ville både göra en magnetröntgen och sen skära ut knölen för att skicka för analys. Läkaren lugnade med att “det är med största sannolikhet ingen fara”. Men det hjälper tyvärr inte när man har hälsoångest. Inte ens när det kommer från en docent i kirurgi. Och absolut inte eftersom han vill både röntga och skära ut för analysering… Jag var livrädd. På riktigt. Allt från hur jag skulle träffa barnen sista gången vid sjukhussägen om jag skulle klippa av håret i etapper eller raka av allt med en gång snurrade runt i mitt huvud de där månaderna.

 

Beskedet på Auschwitz…

2 veckor efter röntgen ringde läkaren. Vart jag stod när han ringde: I en gaskammare på Auschwitz. Röntgen visade inget dåligt! Första lättnaden.

För ca 3 veckor sedan skar jag ut min knöl och sen dessa har jag väntat på detta sms. Och igår kom det!

 

Någon mer än jag?

Någon mer än jag som upplever hälsoångest? Blev det värre när ni fick barn eller kopplar ni det till stress? Mitt kom efter barnen och eskalerade med min stress. Kommentera gärna <3

 

 

Total
62
Shares

10 kommentarer

  1. Så skönt att det visade sig vara ofarligt! Jag förstår din ångest helt, jag är likadan och det blev absolu värre sen jag fick barn. Blev diagnosticerad med Ulcerös kolit för fem år sen och sen dess har jag haft sån ångest över tjocktarmscancer otaliga gånger… Tyvärr löper jag ju större risk än andra för det men det måste ju inte innebära att jag kommer få det. Men som sagt, sen barnen kom är jag livrädd att bli allvarligt sjuk, förstås!

    PS. Känner mig som en stalker här då jag kommenterar ganska ofta men du skriver ju om så mycket bra och intressant så jag kan inte låta bli! Haha!

    1. Hej Mickan!
      Ja, så skönt!! Förstår precis hur du känner dig. Och vet man att man löper större risk för något blir man såklart ännu mer orolig!

      Åh nej, känn inte så! Så roligt med kommentarer. Det är många som läser, men få som kommenterar, så BARA roligt! 🙂

      Ha en fin helg,
      Kram

  2. Vilken lycka för dig att allt var normalt! Bra jobbat att du gick och kollade <3Jag kan spåra ur och iväg med mina tankar väldigt lätt när jag får för mig något.

  3. Jag tycker att det är en helt normal och befogad reaktion. Skulle inte kalla det för hälsoångest. Är själv i liknande sits då jag utreds för en knöl i bröstet. Tänker på livet och döden och vad jag gjort hittills med mitt liv. Det är bara jelt naturligt om man blir rädd även om den där knölen sägs vara godartad så vet man ju inte förrän cytologin visat det svart på vitt.

    1. Åh, jobbigt! Hoppas det går bra med din knöl <3 Just rädslan för knölen kändes rätt befogad, men jag blir extremt stressad så fort det är något litet. Jag kan få några blåmärken och tro att min dengue finns kvar i kroppen osv....

      Lycka till med allt!
      Kram

  4. Skönt att det var ofarligt <3 kan bara relatera. 2009 fann jag en knöl i bröstet. Fick tid för mammografi varpå sjuksköterskan utbrister "oj vad stor den är, säker på att ingen i din familj har haft bröstcancer". Kommer aldrig glömma.
    Jag trodde givetsvis att det var illa. Gick 2 v sen fick jag en ny tid för biopsi och ultraljud.
    Ytterligare 2 v för provsvar. Den var ofarlig!!! Den känslan.
    Under åren har fler kommit och har fått göra flera mammografier samt en operation. Alltid lika nervös att det ska visa något…

    Sååååå, förstår dig till 110%!!

    Kram!

    1. Hej Mikaela,
      Men herregud vilken sjuk kommentar!! Hur kan man ens säga så om man inte vet vad det gäller. Så klart man tror att det är något farligt då!
      Så härligt att det inte var någon fara med dig <3

      Tack för den fina kommentaren,

      Kram

  5. Så skönt att det inte var någon fara med dig! Men jag blir lite förvånad att du är en hypokondrisk person! Inte för att jag känner dig, men genom bloggen och instagram verkar du så ”cool”. Liksom lugn och aldrig orolig:)

    Jag är också väldigt hypokondrisk, även innan jag fick barn. Har nog alltid vart det, men i perioder så jag mått väldigt bra, tex på gymnasiet så var den som bortblåst. Nu när jsg har två barn, massor med engagemang i hälsofrågor och jobbar heltid så känner jag mig näst intill överkörd av min hypokondri. Har hänt att jag åkt till akuten mitt i natten helt säker på att jag ska dö omgående av olika symptom.

    Jag har diabetes vilket jag fick under första graviditeten och det är väl min allra största stress i livet. Den skrämmer ihjäl mig.

    Det konstiga är att deta tydligen inte märks på mig. De enda som vet är de som känner mig sedan länge, familj och vänner. Men mina kolleger tex blev helt chockade när jag berättade det härom dagen. De upplevde mig som väldigt lugn och sansad och aldrig orolig, ändå går jag runt med alla denna hypokondriska tankar på jobbet, jämt!

    Jag tycker det var skönt att läsa om din hälsoångest! Alltid skönt att veta att man inte är ensam! Fast självklart hoppas jag att du blir av med den och slipper oroa dig

    1. Hej Jennie,
      Du ser, ingen märkte det på dig heller!
      Jag förstår att du oroar dig för din diabetes. Och speciellt om du redan hade hälsoångest innan. Men precis som du önskade mig, så hoppas jag att du blir av med din också och att du hittar stunder utan oro. Jag förstår dig precis!

      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*

Close