Att träna utan mål, går det?

Jag har verkligen kommit igång med träningen nu. Kanske inte så mycket fysiskt ännu, men jag tänker träning varje dag. Flera gånger. Och det var länge sen. Eller jag har väl tänkt på träning i samband med ångest över att jag inte orkat träna. Det är så nära träning jag kommit sen i november.

Den senaste veckan har sett ut så här:
Torsdag: PT-pass i gymmet
Söndag: 8,7 km jogg/promenad
Tisdag: 1 km simning

Om jag jämför detta med mina tidigare träningsveckor är det absolut inget att skryta med. Men det är 3 gånger fler träningstillfällen än under mina tidigare 18 månader som gravid. Och det är jag väldigt nöjd med. Och det var väl ungefär så jag hade tänkt lägga upp min träning under graviditeten; vara nöjd med det lilla.

Det höll 1 vecka. Inte ens det. Jag måste se resultat annars tröttnar jag direkt. Jag kan inte hålla på att träna utan att ha något mål. Helt menlöst för mig.

Mitt nya mål lyder: 1 km bröstsim under 30 minuter. “Lätt” tänkte jag när jag gick in på simarenan. “Inte så lätt” kände jag efter 500 meter. 37:30 stannade klockan på. Jag simmar aldrig annars så jag har verkligen ingen koll på hur kass den tiden är, men nu har jag något att jobba på.

Innan dessa nio månader är över ska jag simma dom där längderna på under 30 minuter.