Kejsarsnitt nummer tre

Här kommer ett inlägg jag inte hade tänkt göra, men jag har fått så mycket frågor och kommentarer angående födseln av Otis så här kommer en liten sammanfattning.

Ni som inte vill se slemmiga nyfödda bebisar och massa sjukhusmiljö, skippa att scrolla ; )

Onsdagen den 6:e augusti klockan 06:30 hade vi tid för kejsarsnitt på SÄS. (Mina andra två killar föddes också genom kejsarsnitt). 38 veckor + 6 dagar. Jag var betydligt mer nervös än vad bilden visar. Ju fler barn, desto mer nervös. Man vet att två har gått bra, och automatsikt känns det som om oddsen för ett tredje friskt barn och en lätt förlossning minskar. Drastiskt. Vågen visade 74 kilo. 12 kilo plus sen inskrivningen i vecka 11. Vanligtvis väger jag 60 kilo till mina 170 cm. En helt normal viktuppgång, och betydligt mindre än mina tidigare graviditeter. Jag tackar absolut kosten för det. En mix av Paleo, LCHF och rawfood istället för glass, godis och pasta.

SÄS. Södra Älvsborgs sjukhus. Antagligen sista dagen med sol i augusti. Och antagligen sista sommardagen denna sommaren…

På plats på operationsbordet. Katetern var det jag fruktade mest, och det var lika vidrigt som jag minns det. 100 gånger värre än ryggmärgsbedövningen. (den kände jag inte ens av) Sen var det bara att vänta på att bedövningen skulle ta. Och det gick snabbt. Och jag slapp känna av katetern. Vad dom gjorde bakom skynket vill jag inte ens veta. Har ALDRIG googlat, och kommer aldrig heller googla “kejsarsnitt”. Men doktorn var pratglad och bad lite för utförligt om diverse krokar och annat. Jag fick låtsas att jag inte hörde.

Efter ca 10 minuter kom denna lille ut. 3280 gram och 47 cm lång. Och jag tyckte han var det gulligaste jag sett!?

En mamma full av slangar och sladdar. Vet inte hur det är vid vanliga förlossningar, men kejsarsnitt är ett virvarr av sladdar, sprutor, dropp och katetrar. Blodtrycket gick ner rätt ordentligt och jag minns att jag låg och skakade på britsen medans de sydde ihop mig igen. 1 timma tog det att bli klar. Tydligen tar det längre tid för varje snitt. När jag syddes ihop efter Sid gick det betydligt snabbare. Eller så var det doktorn som var mer noggrann än den förra.

Sjukt orättvist med baranafödsel egentligen. Johans jobb var att sitta jämte när de plockade ut Otis. Det tog 10 minuter. Sen satt han och sippade kaffe, medans jag lång invirad i sladdar och dropp… Jag klarade mig i alla fall undan allt socker dom ville stoppa i mig. Läs mer om det här.

Redan samma kväll fick jag ta bort alla nålar och katetern och resa mig på vingliga ben. Funkade faktiskt otroligt bra! Betydligt bättre än med de två första. Och lillen mådde bra och ville äta med en gång.

Dagen därpå kom mamma med två stolta storebröder (och take away från Laxbutiken i Falkenberg) och hälsade på.

Två supermalliga storebröder!