Så hur gick det med amningen? Äntligen funkar det! Men jag har lagt ner extremt mycket jobb med pump, te och oljor. Till och med massvis med extra kolhydrater. Allt för att få det att funka. Och med två storbrorsor som vill pussa lillebror mitt i matningen har inte precis gjort det enklare…
Jag skrev i förra veckan om mitt besök på akuten. Jag fick en stor blödning två veckor efter kejsarsnittet. Blodet i livmodern hade tydligen koagulerat och täppt till utvägen och livmodern hade fyllts upp med blod. Jag hade extremt ont i magen några dagar innan, jag trodde det var eftervärkar, men detta var tydligen anledningen. Men det försvann i samband med blödningen. Läkarna visste inte om jag behövde opereras och sövas, så jag fick ligga kvar över natten fastandes och med dropp. Och med Otis bredvid mig. För när amning äntligen börjat fungera ville jag inte vara ifrån honom och “förstöra” det. Så där låg vi, intrasslade i slangar och blod. Dagen därpå fick vi efter massa undersökningar åka hem.
Amningen var räddad!
5 kommentarer
Hej! Vad läskigt med blödningen men skönt att allt är bra nu. Starkt kämpat med amningen! Det är ju värt allt slit när det väl funkar. Vad roligt att brorsorna är kärleksfulla :-)… Må så gott och ta det lugnt.
Vänliga hälsningar Emma
Hej Emma!
Tack så mycket 🙂
Skönt att allt gick bra!
Kram
Tack 🙂
Bra kämpat! Det är uppmuntrande att höra om mammor som kämpat med amningen men att det sedan fungerat.