Under sportlovsveckan åkte vi upp hela familjen för en långweekend i Branäs. Vi lämnade ett som vanligt regnigt Borås i förhoppningar om lite snö. Och snö fanns det! Vi hade pulkorna med eftersom barnen inte åkt skidor tidigare. Jag minns själv hur det var när jag först lärde mig. Tårar och tandagnissel.
Vi bodde superbra i Skilodgen som låg precis vid backarna. Bara att vakna, ta på sig kläder och gå ner och äta frukost i restaurangen. Vi satte barnen i skidskola och både jag och Johan var nog rätt chockade över hur snabbt barnen stod i knappliften själva. Helt otroligt! Nu låter det som att jag inte har speciellt höga tankar om mina barn, men jag trodde inte det skulle gå SÅ lätt som det gjorde. Ungarna älskade sina skidor och upp och ner i dagar. Vi åkte till och med gondolliften ända upp på berget med dem och tog oss ner.
Både jag och Johan har åkt snowboard de år vi åkt, och jag hade inte stått på ett par skidor på 20 år. Väldigt längesen. (Läs: väldigt gammal)
Branäs var precis lagom för oss. Inga långa köer, tillräckligt med backar, 25-30 st, extremt barnvänligt med varm ekologisk saft i backarna och gulliga nallar som lekte med barnen. Det fanns till och med barnpassning som vi utnyttjade några gånger så vi fick åka annat än barnbackarna. Och det var nog rätt gött för ungarna med lite rast från all åkning.
Det enda dåliga var väl vädret. Fast hellre lite för varm än iskallt. Och hur det gick med pulkorna? Dom använde vi inte ens.