Ny vecka och min födelsedagsvecka! Tyvärr är ju det inte ens 10% så exalterande som när man var ung. Och ju äldre man blir ju läskigare blir det tycker jag. Jag känner ju mig precis likadan som jag gjorde för 10 år sen. Tycker inte jag ser 10 år äldre ut heller. Visst, äldre, men inte 10 år?!?
Det är då man tänker på tanter. Dessa rynkiga, gråhåriga och supergamla tanter. Känner dom sig också fortfarande som 27? Har man samma sjuka humor när man blir gammal? Samma åsikter? Samma intressen?
Antagligen. Jag har kiss och bajshumor, alldeles för ungdomliga skor (enligt min systerson) gillar gangster rap och kan kolla surfklipp i timmar.
Så vad är skillnaden? En hel del grå hår, lite mer rynkor, minus på egentid-kontot och betydligt mindre tid på havet och mer på kontoret. Men annars är det inte så stor skillnad.
Har du åldersångest? Kommentera gärna hur gammal du är och hur mycket åldersångest du har på skala 1-10, så kan vi se när detta fenomen börjar.
41 kommentarer
Jag har REDAN ångest. Och jag fyller 25 år. Jag vill så mycket, så mycket att hinna med och jag har satt ribban på att hinna massor innan jag är 30… plugga, starta eget mm. Och utsidan. Jag är väl inte nöjd med att jag ser mer vuxen ut anmäler mig till nya saker för att testa. Men det finns en positiv sak. Istället för att dagdrömma så gör jag gör saker istället
Fast det låter ju bra och som att u har en plan att fullfölja det du vill! Tänk om fler gjorde det istället för att spendera tid på att ångra det dom aldrig gjorde. Lycka till med planerna, och du har ju massa tid på dig att hinna hur mycket som helst!
/ cecilia
Haha…du är ju fortfarande ung! Du borde inte få åldersnoja 🙂 När jag var ung, längtade jag att bli 30, för jag ville vara vis och ha erfarenhet och inte vara ung och “blåögd”, naiv och oerfaren. Nu är jag 49 och trivs förträffligt med det! Barnen är så stora så de “klarar sej själva”. Jag blir inte väckt på natten, jag kan resa bort när jag vill, jag kan träna när jag vill. Jag är vis och har mycket erfarenhet. Barnen börjar bli vuxna. Det är roligt att samtala med dem, vara med o drömma tillsammans med dem om deras framtid. Jag och min man planerar och drömmer om när vi får barnbarn (dröjer nog länge än, men ändå :)). Ja, jag kan nog inte hitta på något som inte är bra med att bli äldre.
Åh vad härligt att höra! Hoppas att jag kommer känna precis så också!
Måste öva på att bli lite mer positiv bara 😉
Resa bort när man vill och träna när man har lust låter inte helt fel…
Hälsningar Cecilia
42. Jag älskar att vara klok och visare, men jag gillar inte att kroppen förfaller lite. Saker på kroppen, inkl. hud i ansiktet verkar liksom dras nedåt… Men jag gissar att mer träning/motion kan motverka detta.
Sedan är det ju inte så roligt att börja göra “tantljud”, dvs pusta och stöna lite när man reser sig, eller sätter sig.
haha, visst dras allt nedåt 🙂
Det kommer man nog tyvärr inte ifrån. Kanske kan motverkas något 😉
/ cecilia
Jag fick mina första åldersnoja när jag var 21-22år. Fick för mig att jag bara hade ett begränsat antal år på mig att bestämma vad jag ville göra i livet, hitta partner, utbilda mig osv. Det kulminerade när jag skulle fylla 25. Då upptäckte jag att det nog handlade om att göra det man vill och inte fastna i något man inte trivs i. Så när jag kom på det och ändrade situationen, nu snart 28 år, så är ångesten borta 🙂 skönt att komma på att man får ändra sig hur många gånger man vill här i livet!
Så sant! Härligt att du kom på det 🙂
Jag har inte haft någon åldersnoja. Tycker livet blir bättre och bättre för varje år och jag trivs mer med mig själv. Däremot började jag känna mig gammal när jag fick mitt andra barn (fyllde samtidigt 33). Jag är så jäkla trött, sliten och har ont i hela kroppen. Tycker jag ser ut som tjugo svåra år. Så för mig är det lite tvärtom.. Ingen/liten noja, men känner mig istället gammal 😉
Ungefär som jag. inte så mycket ångest över åldern egentligen, bara att “skalet blir så gammalt”
Och barn gör ju faktiskt att man “blir” äldre, både mentalt och fysiskt.
// Cecilia
Höll på att skriva 27 men fyller ju 29 till hösten! 😀 Har haft åldersnoja en gång i livet och det var vid 18 års ålder, då trodde jag att livet skulle bli tråkigare när man blir äldre men det blir ju bara bättre! Man har budget att göra det man vill, är tryggare i sig själv, hittat folk man verkligen tycker om att vara med, mår bättre för att jag har insett hur kost, motion och meditation påverkar mig. Helt underbart ju! Att framtiden dessutom förhoppningsvis kommer att innehålla barn, husköp osv gör det ju ännu bättre. Men ingen brådska dit, jag trivs här och nu och tänker ta hand om mig själv och mitt förhållande till dess! Sen kan det dock skrämma mig att man så otroligt lätt faller in i hur man “ska leva”. Men då är det skönt att det finns inspirerande personer som du som drar till Bali med hela familjen! Förhoppningsvis vågar jag utmana mig (och övertala pojkvännen) att bryta normerna mer och låta skidåkningen och resandet ta en större del i mitt liv! Tack för en härlig och ärlig blogg. /Josefine
haha, jag trodde jag fyllde 36 men fyller tydligen 37. Jaja…
Låter som du har en härlig inställning till livet. Du har ju, som du säger, massa roligt att se fram emot. Och det där med hur man “ska leva” det får man faktiskt passa sig för. Jag hamnade där också. Men tog mig ur skiten som tur va! Det gäller bara att strunta i van adnra tycker och göra det man vill själv. Finns massa bra väskor man kan ha på ryggen och åka skodor med bebisar. Lycka till med allt och kul att du gillar, tack! 🙂
Hälsningar Cecilia
Jag är 23 år nu. När jag fyllde 21 hade jag rå-ångest över att snart vara 25 och “då ska man ju ha allt på det torra”. Nu har det gått från en åtta till kanske en… Tvåa? Jag känner lugn över att jag ännu har åtminstone fem år att vara vilsen och ung och dum, men blir ändå aningen stressad över att jag är “fast” i en utbildning (som jag är jättenöjd med och den känns helt rätt!) och att jag inte kommer komma iväg och resa (vill resa ett halvår i Australien eller Bali) förrän om tidigast två år. Då är jag nästan 26. Fortfarande okej men känns som att när man närmar sig 27, 28 så stretchar man lite väl på ungdomens år. Samtidigt vet jag att mina föräldrar känner sig fortfarande som 25-30, och jag vet själv att sen man gick på högstadiet har “stor och vuxen” hela tiden skjutits framåt. När man var 13 var 15-åringarna jättestora med sina mopeder. När man var 15 var 18-åringarna jättestora, herregud då är man ju MYNDIG. När man blev 18 var de som gick på systemet jättevuxna. Och så har det fortsatt. Nu känns 30 jättevuxet, men jag vet ju nånstans ändå att när jag väl är där kommer 35+ kännas vuxet (“gud då är man närmare 40 än 30”) och så kommer det fortsätta.
Men kort och gott – jag fyller snart 24 och jag ligger på 2-3 på skalan (om 10 är det högsta dvs).
2-3 på skalan är ju kanon! Håller med dig om att det vuxna skjuts fram. Tur det 😉
// cecilia
Jag är 51 och älskar livet mer än nånsin.
Nu är jag fri att äga min tid på ett helt annat sätt, vara riktigt ego om jag så vill.
Det jag kan känna lite ångest för är att min tid börjar vara utmätt, jag har så mycket kvar som jag vill göra men kommer jag att hinna? Där är ju även friskhetsfaktorn avgörande.
Vad jag också känner är skillnad i kroppen, den har lite lättare nu att protestera och små, små detaljer börjar ge vika. I hjärnan däremot är jag lika mycket 12 som 27 som 51, en är den en är.
Jag motsätter mig åldersfördomar som hur en ska bete sig eller klä sig, och en fördel med att bli äldre att iallafall jag don´t give damn, jag gör som jag vill.
Se framåt och njut i nuet.
Låter sunt och självklart!
// Cecilia
43 och liiiite åldersnojja eftersom det är så mycket jag vill hinna med i livet 🙂 För övrigt har man väl samma humor och inställning till livet som när man var 18 😉 Tycker att man bara blir starkare både fysiskt och mentalt med åren eftersom man lärt sig hur man ska ta hand om sig på bästa sätt. Träning hinner man alltid med! Bara att ta med barnen och anpassa aktiviteter därefter. Låter man dessutom barnen få bestämma lite aktiviteter så får man själv prova på mycket nytt. Variation ger motivation 😀
Verkar som att alla känner sig unga i sinnet. Härligt!
// Cecilia
46 år och nöjdare med liv och utseende än någonsin tidigare. Det kroppsliga förfallet är minimalt och mentalt är jag stark och säker. Barnen behöver inte passning på samma sätt och jag njuter stort av friheten. Skulle tro att åren runt 50 hör till livets absolut bästa. På sätt och vis är det sorglig läsning att så många unga har åldersångest, för det finns verkligen ingenting att oroa sig för, tvärtom. Hittills har livet bara blivit bättre med åren.
Det ÄR sorgligt. Med samhällets hets och de krav som ställs på oss, gamla som unga påverkar sjukt mycket. Jag hoppas verkligen att 50 är höjdpunkten. det återstår att se 🙂
// cecilia
Jag är 43 år och hade som mest åldersnoja strax innan 30 och strax innan 40. Mer en känsla och insikt av att tiden är utmätt och inte oändlig vilket man nästan känner vid 20… Nu känner jag mer ett lugn och firar varje födelsedag ordentligt då alternativet vore så mycket värre än att bli ett år äldre….
Jag har fortfarande små barn så jag kanske känner mig yngre pga dem 😀
41 år, och har ingen åldersnoja, så jag sätter en 1:a. Varför ha noja och ångest over något som jag inte kan påverka? Är glad istället för varje år jag får vara med, de är alldeles för många som inte får fortsätta fylla år utan går bort för tidigt.
Mycket bra sagt 🙂
Helt rätt. Håller med Jenny, så bra skrivet!
// Cecilia
Jag håller precis med dig!! Fyller 30 i sommar och har ångest..Har ett barn.. märker att kroppen ändras. Och har samma tankar som dig- kan jag åka på festivaler i sommar? Kan jag göra si eller så eller är jag för gammal? Klär mig också “barnsligt” när blir man vuxen? När ska man skaffa nästa barn? Efter barn nummer 2 kommer jag vara jätte gammal ..Känner mig fortfarande som 25 och vill känna så här ett bra tag till!
ja fy, jobbigt det där. Men tänk på att jag känner mig precis likadan som för tio år sen, så du har MASSA tid att känna dig superung 😉
// Cecilia
Fyller 27 i höst och har ingen åldersnoja, än iaf 🙂 har 2 barn (6år och 9år), en härlig man, bra bostad och hunnit plugga till lärare. Vi har det väldigt bra, är friska och har egentligen inget att klaga på förutom lite önskan om mer ledig tid, varmare klimat skulle också vara ett plus!
Härligt att man kan inse att man har det bra! Ofta hittar man massa saker att anmärka på. Ska börja tänka lite mer som du. Tack 🙂
// Cecilia
40 och ja, kanske har jag haft lite kris, men är osäker på om det har med åldern att göra eller bara en allmän “livskris” liksom. Såna kan man ju få lite närsom, och jag har haft några genom åren. Det låter kanske dramatiskt men det har bara lett till något bättre så jag ser dem inte som något dåligt (mer än kanske när jag är precis mitt i dem, då är det ju tufft). Försöker leva nu helt enkelt, men jodå, det blir ju tydligare och tydligare att ju äldre en blir desto viktigare att ta hand om hälsan… 🙂
Jag är 22 och har ångest. Hade gärna varit 20 resten av livet.
Jag är 27 år och måste fortfarande tänka till när folk frågar hur gammal jag är, säger ofta 20 på ren autopilot Känner mig som 20 trots att jag har heltidsjobb efter utbildning, har hunnit säsonga, jobba utomlands, plugga mm Jag vet ju att jag är äldre men känner mig lika ung fortfarande. Inte redo att ta steget framåt till barn än, vill ju göra det och det och det först. Kom hem från 4 v semester i USA igår och vill hinna resa mer innan jag slår mig till ro helt! Vi får se hur lång tid det tar innan jag känner mig redo men nu är jag inte alla stressad Men det är allt lika kul att tänka tillbaks till när man var i tonåren och trodde att man skulle ha hus och barn vid 25!
Jag är 25 år och har ingen ångest över att bli äldre alls. Vilket jag “skyller” på min sambo, sedan jag träffade honom så blev det lugnt med allt, bara jag har honom.
Vi ska bli hundra år gamla och leva livet varje dag, bra som dåliga dagar.
Men självklart trodde jag förut att man skulle ha full kontroll på allt när man blev 25 – vilket jag inte har. Men det gör inget. Älskar att bli äldre, att läsa mer, lära mer, träffa fler människor, besöka nya platser och då måste tiden gå <3
Fyllde 30 i december…släppte all åldersnoja när jag blev diagnosticerad med cancer 2014, innan dess var det hemskt! Började när jag var 22-23. Idag är jag glad att jag får bli äldre o uppskattat varje rynka
När jag skulle fylla 21 så fick jag ångest för då började jag helt plötsligt känna mig gammal. Jag hade så länge sett fram emot att fylla 20, men när jag fyllde 22 och fick mitt första barn så började den där ångesten att försvinna. Nu har jag nyligen fyllt 26 och ångesten är borta helt igen. Jag har också kommit till insikt att jag vill göra det som är roligt här i livet och det som får.mig och min familj att må bäst och inte låta en massa hinder på vägen ta upp så mycket tid. Jag prioriterar alltid mina barn först och där börjar jag dock få ångest för äldsta blir snart 4:a och snart är han så stor att mamma inte är rolig längre. Vad gör man med tiden då liksom? Haha. Nej ångest över åldern finns inte längre 🙂
Hej!
Jag är 32. Jag började nog få lite åldersnoja vid klassiska 30. Är jättenöjd med mitt liv men har inte mitt drömjobb och detta ältar jag ganska mycket. Samtidigt är jag priviligierad på så många fronter så försöker att inte låta det ta så mycket utrymme. Inte så nojig över kropp och utseende utan mer en rädsla att jag inte ska hinna med allt jag drömmer om. Drömmandet är också en stod del av min identitet-dagdrömmer mkt och tar inte riktigt tag i saker 🙂
Fick första åldersnojan någonstans i tidiga 20-åren. Då var den på kanske en 6a av 10, eller 7. Gick ner mellan kanske 24-26 ungefär. Nu är jag 29 och har viss noja igen. Inte så mkt över ålder i sig. Tycker det låter bättre att säga att man är 30-nånting än 20-nånting.
Mognare liksom. Det är snarare kroppen och tid i allmänhet. Mina föräldrar har blivit äldre och jag tänker mkt på barn och att jag vill att mina föräldrar ska vara där när de växer upp. Mitt problem är helt enkelt tid, det blir mindre och mindre greppbart ju längre tiden går. Jag vill stanna i stunder och ögonblick men längtar samtidigt alltid framåt. Att leva i nuet… Svårt. Och som sagt kroppen… Tycker jag borde se ut som jag gjorde när jag var 20. Var väldigt nöjd med mitt utseende och kropp då och känner ibland inte igen mig på bilder nu. Lite förnekelse tror jag.
jag är 22 år och är precis hemkommen efter en långvandring mellan mora och Stockholm, då vi vandrat i tolv dagar. den äldsta damen som var med var 80 (helt sant) och de flesta deltagare glada pensionärer i övre åldern. jag var en av de tre yngsta deltagarna med mina ynka 22…och denna vandring var verkligen ett enda stort aha-moment för mig.
det slog mig då så verkligt att åldern endast är något som händer på utsidan och att den går att justera.
många av vandrarna som deltog var vitala och pigga som nötkärnor, friska i sinnet och hela kroppen, de utstrålade en “vitalitet” utan dess like (utan att överdriva). flesta av dem vana motionärer och de fick mig också att tydligt se vikten av motion och god hälsa och vad den gör med människor. jag tror att åldern kan begränsa oss om vi låter den göra det…genom att inte ta hand om oss själva.
du Cecilia är ett typiskt exempel på detta. du ser så levande ut och utstrålar verkligen hälsa! 37 låter så gammalt, men det är bara en siffra. du är den åldern du tillåter dig själv vara vill jag påstå. du är tidlös i din vitalitet. känns som att du lika gärna hade kunnat vara 27 eller 24, 22 eller 30 (spelar egentligen ingen roll) om du är skön så kommer du att attrahera ett gott liv till dig oavsett ålder. fortsätt inspirera!! hoppla
Hej Anna-Karin!
vilken fantastisk vandring! Så sant det du skriver, härligt att vara så ung och ha den insikten. Du kommer komma lång!
Och tack för dina fina ord. Värmde att läsa. Ha en härlig helg, KRAM
Åldersnoja sedan 25 och den blir inte bättre med åren. I morgon 37. Siffrorna skaver och känns obekväma.
Nja jag mår så mycket bättre med tiden. Blir mer bekväm i mig själv. Har precis tagit examen från min utbildning, gift mig och väntar ju vår lille bebis till september. Jag fyllde precis 29 och livet känns bättre än nånsin. 🙂 Men sen har jag varit sån hela livet – bara sett fram emot saker och egentligen sett fram emot att bli äldre och må bättre. Var väldigt osäker i mig själv som ung. Dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Nu är det mycket bättre och jag tycker att jag är bra och att jag faktiskt är fin! Det känns också som att blir mer och mer självsäker med åren och så är det nog. 🙂 Hoppas jag kommer att vara en trygg och modig mamma. Tack för en bra blogg Cecilia. Jag vet att jag skrivit det förut men jag tycker verkligen om den och jag gillar hur du skriver. Kram på dig du ser fantastisk ut oavsett ålder!
Hej,
Jag fyller 26 år om en månad och jag skulle dessvärre uppskatta min noja till 10/10.
Jag har inga barn, inget stabilt förhållande och inte en slutförd utbildning.
Det känns fortfarande inte riktigt som jag kommit över saker som hände mig i ungdomen och skolan heller, trots samtalsterapi. Vet dock inte vad man skall göra åt detta.
Mest ångest har jag för alla år gått så fort, framförallt 20-26; där har jag ingen aning om vad som hände riktigt. Någon som har tips för någon som känner sig som 19 inombords?