Mars fick en väldigt bra start med en spontanbokad resa till Bali! Ni som har följt mig ett tag kanske läste om vår kaosresa till Bali ungefär samma tid förra året. Allt strul den medförde resulterade dock i några härliga vouchers som behövde lösas in. Det som då kändes som en light misär kändes inte alls lika illa nu. Fast just då trodde jag aldrig jag skulle kunna skratta åt det.
Jag tar storyns godbitar igen. Alltid gläder det nån. (Eller avskräcker samtliga från att resa ensam med barn.)
Baliresan from hell (nästan i alla fall)
Jag hade som vanligt planerat resan i minsta detalj. Vanligtvis är jag kass på att planera och styra upp saker efter scheman, men när det kommer till resor är jag MANISK.
Jag, Sid 5 år och Otis 1,5 åkte i förväg till Bali. Vi skulle vara 3 veckor på Bali innan resten av familjen kom ner. Resan började på kvällen, perfekt vid långresor, då barnen kan sova. Vi kom på planet i tid, med incheckad vagn och extremt lite handbagage då det var snabba mellanlandningar. So far so good. När vi satt oss i ett proppfullt plan mot Amesterdam hade planet tydligen blivit träffat av blixten på inresan och var tvungen att undersökas, fotas och utredas via London. Detta skulle tydligen göras när alla redan gått på planet. Tre timmat senare hade inget hänt. (Förutom att ungefär alla passagerare missat sina förbindelser i Amsterdam och var på lagom otrevligt humör) 3,5 timma senare lyfter vi, landar i Amsterdam runt 23 med två supertrötta barn som enligt min plan nu skulle sovit i en djup härlig sömn i 10 timmar tills vi skulle landat i Sinagapore. Där stod vi nu på Astersamdams flygplats där de tydligen inte hade några barnvagnar för utlåning. Super! Bar 2 barn och 3 handbagage genom denna enorma flygplats. Alla passagerare som missat sina plan ville såklart norpa de bästa övernattningarna och sprang i princip ner oss omgångar. Om någon av de kostymklädda världsvana resenärerna hjälpte oss?
Spolar fram lite och hoppar över en spya vid transferdisken, inga ombyten och ett plan som gick ETT DYGN senare. Styrde ändå upp det till annat flygbolag, övernattning på transferhotellet (det hotell som de övriga passageraren missat pga att dom skulle kräva 5-stjärnigt och åka buss 30 minuter. DEN karman…)
Sen gick resten av resan relativt smärtfritt trots fullt plan, ingen extraplats till Otis och pigga barn pga dagsflyg.
Ormjakt och poolspyor
Väl framme på Bali var barnen extremt trötta. Men nu var det ju bara att stoppa Otis i vagnen och vänta på vår driver. Men vagnen hade såklart fastnat i Amsterdam. Som tur var är Indoneserna betydligt mer hjälpsamma än vi och vi kom fram till vårt hus rätt snabbt och smidigt. Eftersom vi stått och väntat på vagnen, fyllt i papper och svettats i ca 2 timmar extra var vi framme på hotellet så sent att vi bara gick och la oss.
Otis var jetlaggad som få och ville leka halva natten. Dagen därpå badade vi mest. Och Otis drack tydligen en hel del poolvatten… Nästa morgon hade vi sovit hela natten. Vi var utvilade och superhungriga och gick iväg till ett café för att beställa en riktigt lyxig Bali-frukost.Vagnen var tillbaks och nu kändes det som allt hade ordnat upp sig. Tills vi får in all vår frukost och Otis kaskadspyr ner precis ALLT. Då började jag gråta. Fy faan vad jag tyckte synd om mig själv.
Fast det var inget mot vad jag skulle tycka några veckor senare.
De kommande veckorna var härliga så när som på ormjakten inomhus mitt i natten med bambustavar och pannlampor. Ormen återfanns såklart inte. Sov noll minuter den natten.
Dengue – Såklart!
Johan och Zion hade precis kommit ner till Bali. Samma kväll känner jag att jag mår väldigt konstigt. Dengue, det kändes precis som dengue-feber. Det som jag hade haft ganska exakt ett år tidigare och hört historier om att man dog om man fick igen. Men vad var oddsen, som Johan uttryckte det. Den dödsångesten jag hade den natten var fruktansvärd. Värken i skelettet, feberfrossan och ångesten avlöste varann. Vi ringde en som kom och gjorde ett blodtest och det visade negativt. SÅ SKÖNT! Jag mådde lite bättre nu, så jag släppte det. Fast något kändes väldigt fel. Dagen därpå tvingade jag Johan köra mig till akuten. Jag fick ta ett nytt test, doktorn skrattade (som alla balineser alltid gör) och förklarade mitt förra test med dessa ord: “False truth”. Jag hade såklart fått dengue feber IGEN. Bye-bye vår fina villa och Hej sjukhus! Och hej hej min gamla sjuksyster som kom så väl ihåg mig från förra årets denguebesök…
Efter denna lilla incident hade vi några bra veckor ändå. Och sån himla tur att Johan och Zion hade hunnit komma ner!
Denna resa hoppas jag blir mer lugn och harmonisk med besök på kokosskålfabriken, härliga middagar med vänner och färre ormar. Vi får väl se hur det går…
3 kommentarer
Älskar ditt sätt att skriva!! Vilken mardröm du levde ett tag… när bär det av till Bali nu? Åker ni hela fam denna gång?
Hej Marina,
Kul att höra! det blir bara en snabb jobbresa denna gång. Utan barnen och massa myggmedel 😉
Hoppas den här resan blev bättre! Fick du ersättning från flygbolaget förra gången? Lite nyfiken eftersom vi hade en liknande marsrömsresa till Bali för en månad sen med två inställda flyg och förseningar till följd. Men Qatar vill inte gå med på att ge någon ersättning.