409
När jag såg denna första gången kände jag mig träffad. Inte för att jag hetsar andra att dricka alkohol, utan för att det är såhär omgivningen ofta behandlar oss. “Vi” som väljer bort spannmål, socker och tillsatser. “Vi” som måste vara så himla speciella och jobbiga.
Det brukar låta ungefär såhär:
– Det är ju ändå bara en diet och modefluga.
– Snart kommer “Vi” äta som “dom” igen.
Osv…
Och det är inte vårt fel att det blivit “Vi” och “Dom”. Det är oftast inte “Vi” som påpekar vad “Dom” väljer att äta, utan “Dom” som gör precis som i filmen ovan.
Någon mer än jag som känner igen sig?
Förtydligande: Detta är alltså ingen reklam för LCHF, utan IQs nya kampanj.
10 kommentarer
Absolut, som man känner igen sig! Tråkigt att det ska behöva vara så dock.
Såå bra… fast “tänk om vi tjatade lika mycket om allt”… det tjatas ju minst lika mycket om sötsaker skulle jag vilja påstå!! Lättare för folk att acceptera att man kan ha alkoholproblem, men om man har problem med socker… det handlar ju bara om dålig karaktär, eller “sockerberoende är vi väl allihopa, haha”
Väldigt pricksäkert!
“Men du som tränar så mycket du behöver fylla på!” Underförstått med kakor, bullar och tårta.
Jag tycker att den reklamen med hetsen kring småkakorna är väldigt realistisk. Inte för att det på min arbetsplats ropas och hojtas på samma sätt, men det är inte alls ovanligt att flera personer kring samma bord ifrågasätter, slår ifrån sig förklaringar, och ändå trugar en.
mycket klubben för inbördes beundran här..
Tycker att du är rätt bra på att pracka på lchf på folk i din omgivning, ta din mormor tex…
Fast nu prackade jag ju inte på min mormor LCHF. Min mormor insåg själv att socker och vetemjöl inte var så bra. Hon läser tidningar som vi andra. Och med tanke på allt som skrivits om lågkolhydratskost de senaste åren finns ju möjligheten att hon snappat upp något där…
Jag är för lågkolhydratkosten och ser fördelarna men blir vi inte lite “påprackade” upplysta eller inspirerade även denna i media löpsedlar recept osv? Jag tycker det handlar om hur man själv upplever sig påprackad eller insprierade, det finns godis o bröd överallt och de som vill ha det. och det finns LCHF överallt numera. Tycker vi alla får plats =0)
Förr blev min matlåda alltid granskad & ifrågasatt på jobbet. Fick alltid gliringar & frågor om varför jag inte åt smörgåstårta, bulla, prinsesstårta osv. Men sa ifrån ett par ggr, dessutom försökte jag förklara varför jag äter som det gör & nu är det mycket bättre. Nu kan jag istället få nyfikna frågor från kollegor som vill veta mer. Fast det är fortfarande ofta det trugas att jag ska fika & äta sånt jag absolut inte vill ha.
Går igenom så mycket tankar kring detta nu. Kör paleo nu i sex veckor och är inne på vecka tre. Jag vill fortsätta efteråt, men det är så svårt att vara annorlunda när det gäller kosten. Som “tur” är har jag IBS och kan “skylla” på det om folk undrar. Men jag önskar att folk åt mindre socker och gluten så jag slapp vara den konstiga som väljer bort det. Vill inte isolera mig när jag ska äta, vill kunna umgås med folk. Det sociala ser jag som den största svårigheten
Jag känner verkligen igen mig då jag är vegan. “Lite godis kommer inte döda någon”, “klart du ska ha chocklad” osv. Känner mig verkligen stark nu när jag kan säga nej och inte bry mig om vad omgivningen tycker. Så himla osvenskt att t.ex. välja bort mjölk.
🙂