I morse hände något som aldrig inträffat sen Johan och jag träffades för sju år sen; vi tränade ihop. Båda tränar mycket på veckorna, men aldrig tillsammans. Jag har gett Johan en utmaning i form av hinderbana. Jag har varit rätt säker på att jag har en chans att slå honom, men nu är jag tyvärr inte lika säker längre…
Efter 5 kilometers löpning, som enligt de andra fyra var “uppvärmningsjogg” var jag rätt slut. Känns som jag får välja en dag för hinderbanan när Johan är allmänt trött och har nån bra fotbollsskada. Då har jag säkert en chans att klara det…
En extremt backig löprunda. Jobbigt enligt mig. Jogg enligt övriga.
Fick “tyvärr” skippa back-intervallerna. Har ett 2-timmar lång fystest imorgon. Jag gjorde samma test för 11 veckor sen, så nu ska jag få reda på om jag blivit bättre. Spännande men samtidigt nervöst.
Detta måste vara den bästa motivationen: 4 snabba och vältränade killar.
2 kommentarer
Intressant det där – att träna med sin make/maka…. Jag tränar i princip aldrig med min man, oftast bara när vi tränar hela familjen… och jag har aldrig en chans mot honom, hur otränad han är och hur mkt jag än har tränat. Han har liksom bättre grund helt enkelt… men lite irriterande är det allt… När vi är pensionärer kanske *skratt*
birgitz.blogg.se
Haha, visst är det irriterande!! Du får hitta något han är kass på 😉