Jag slog vad med min 8-årige kusin-son att jag skulle simma till ön. Jag hade aldrig sett ön och hade ingen aning om hur långt det var. På väg ner till stranden berättade han glatt om alla starka strömmar som fanns runt denna ö. Och min kusin berättade mer än gärna om diverse dödsfall i sjön de senaste åren.
När vi kom ner till sjön och solen gått i moln var jag måttligt sugen på att simma över. Det såg ju inte jättelångt ut, med med 19 grader i vattnet och det faktum att jag inte kan crawla kändes det sådär. Men att inte hålla sitt löfte till en åttaåring funkar ju inte.
Så med lik, och starka strömmar i bakhuvudet simmade jag. Och det kändes mycket längre än det såg ut. Och det var faktiskt strömt på sina ställen. Men dagens träning blev ju avklarad. Och Freddie (åttaåringen) var nöjd.
Bildbeviset: den lilla pricken på ön.
Måste verkligen ta tag i mitt crawl. Nästa år ska jag crawla över till ön. Det har jag lovat Freddie.
