Under de senaste sex åren har jag antingen varit gravid eller/och tagit hand om småbarn. Eftersom det bara är lite drygt 1,5 år mellan barnen har det känts som man haft småbarn hela tiden. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag tänkte och orkade. Zion kunde inte ens gå när jag blev gravid igen. Och med två killar med starka viljor så tätt, har det varit mycket bråk och tårar. Nu har vi haft väldig tur med sömn och sjukdomar, vilket jag är väldigt tacksam för.
Men idag hände något. Barnen leker själva utan bråk eller krav på ständig uppmärksamhet. Inget gråt, inget kiv. Bara två bröder som springer runt i timmar och leker och verkligen bryr sig om varann. Så härligt att se!
Bara för någon månad sen hade jag inte kunnat släppa dem med blicken utan att någon av dem blivit arg, ledsen eller hysterisk. Men nu är det andra bullar tydligen. Två stora killar som leker själva. Helt fantastiskt!
2 kommentarer
Är de 6 och 4,5? Mina är 3 och 1,5 och det är verkligen helt hysteriskt. Hur tänkte jag? 😉
3,5 och fem 🙂