Är det rimligt att det nästan uteslutande serveras socker i sporthallarnas kiosker runt om i Sverige?
Det här med socker i idrottshallarna har varit ett hett ämne på min Instagram Stories de senaste veckorna. Allt började med det här inlägget – för hur är det rimligt att vi nästan uteslutande serverar dålig mat och fika till våra barn i landets idrottshallar?
Oftast gäller detta fika – för det brukar inte finnas speciellt mycket mat att äta förutom korv med bröd. Så då köper man helt enkelt fika till barnen. För de måste ha i sig någonting mellan matcherna. Om det brukar finnas frukt? Inte speciellt ofta i de hallar vi hängt i under de senaste 5 åren.
Jag förstår helt dilemmat här; idrottsföreningar är ideella verksamheter som behöver få in pengar. Och då är kioskverksamhet en del av inkomsten. Man behöver köpa in produkter som har lång hållbarhet och inte behöver slängas. Också helt förståligt. Men något jag däremot inte kan förstå är hur socker och idrott hör ihop?
Belöna barnen med socker?
Hur ofta har man inte hört föräldrar säga: “Det klart du ska ha någon god fika nu när ni kämpat så bra på matchen”.
Men att belöna barnen med socker bara för att de “orkade åka och idrotta”. Ska inte vi föräldrar och även idrottsföreningar föregå med gott exempel och visa barnen vad som är bra att äta och inte? Idrott och socker ska definitivt inte gå hand i hand.
Så här mycket socker innehåller barnens “belöningar”
1 kexchoklad, ca 9 sockerbitar
1 burk läsk, ca 9 sockerbitar
1 deliucatoboll, ca 10 sockerbitar
1 yoggi drickyoghurt, ca 13 sockerbitar
1 liten festis, ca 9 gram socker
1 banan, ca 5 sockerbitar
Visst, alla ger förhoppningsvis inte barnen samtliga “belöningar” ovan – men det händer.
Och vad händer med barnen? De får med denna kombo av socker-stinn fika i sig mer än 50 sockerbitar under en dag.
WHO, Världshälsoorganisationen har ett striktare riktlinje när det kommer till socker än Livsmedelsverket. WHO rekommenderar 6,5 sockerbitar per dag för barn. Det innebär att att ovanstående fika innebär 746% mer socker än WHO:s rekommendation för barn!
Detta kan man servera i kioskerna – era tips!
Jag fick massa bra tips av er, några av dem inte så enkla att genomföra men vissa i denna lista är superbra.
- Smoothies
- Bananchips
- Frukt
- Nyttiga mackor
- Dadelbollar
- Naturell yoghurt med musli i pappersmugg
- Mackor med avokado eller stekt ägg
- Russin
- Morötter
- Kokostoppar
- Wraps på ägg
- Grönsaksstavar med dipp
- Energibars
- Kokta ägg
- Knäckemackor
- Riskakor
- Fruktstänger
- Torkad frukt och bär
- Rawbollar
- Fruktsallad
- Chiapudding
- Linskakor
- Nyttiga chokladbollar
- Glutenfri mackor med bra pålägg
- Bananpannkakor
- Socca (pannkaka på kikärtsmjöl)
Jag håller även på att sätta ihop ett gäng bra recept – så håll utkik!
Följ mig här:
För inspiration, tips och recept, följ mig gärna på Facebook och Instagram och missa inte att prenumerera på nyhetsbrevet!
7 kommentarer
asså halleluja!! Tack för att du uppmärksammar detta. Det är hemskt hur våra sportande barn får helt fel bränsle! Jag själv är uppväxt på dextrosol, fika och kexchoklad i sporthallarna, tack o lov vet jag bättre för mina barn.
Vi får kämpa på helt enkelt!
// cecilia
Det är helt galet! Och idag finns det smoothie och daddelbollar t.ex att köpa in så det handlar om att vi föräldrar måste efterfrågat annat samt att vi kanske kan föreslår förändringar när vi själva har kioskpass. Vi brukar ha med eget men svårt när ”alla andra” barn för köpa socker i pausen.
Hej!
Håller helt med dig.
Ett problem är tyvärr pris och hållbarhet – så inte alltid så enkelt att lösa tyvärr…
Babybel! Naturella nötter! Ugnsbakade potatis- och rotfruktschips. Kokoschips. Havrekex. Enkla pannkakor. Superlätt att packa med.
Bedrövligt att det ska vara så här! Jag fasar för när mina barn blir äldre och dras in i den världen. Samtidigt vill jag ju inte att de ska bli ”lidande” som annorlunda för att det inte får äta samma som andra barn. Tack för att du orkar lyfta dessa problem!
Hej Emma,
Tack för bra tips!
Och visst är det så – man vill inte att barnen ska behöva känna sig annorlunda samtidigt som man verkligen inte vill att de äter den skit andra gör. såååå svårt!
Kram