Stress och socker går hand i hand. Eller i alla fall är det så för mig.
Jag har haft några riktigt tuffa månader med väldigt mycket jobb och mycket med barnen. Sids skolsituation är fortfarande inte löst och han går kvar i gamla skolan 3 mil bort på grund av platsbrist. Att kombinera det med två till barn, träningar, matlagning, städning och massa jobb går inte alltid riktigt ihop.
Jag kollade min app för hur många steg jag tagit per dag de senaste månaderna. Katastrof. Ligger mellan 2500 och 4000 steg. Max. Väldigt lång från de 10 000 steg per dag jag borde tagit.
Och då har det säkert registrerats en hel del steg när telefonen legat still (läs: hoppat runt) i bilen som verkar sjunga på sista refrängen….
Tillbaks till sockret.
Jag är alltså inne i en stressig period. Den stressigaste på länge. Och jag känner igenom symptomen sen sist. Jag sover dåligt, andas ytligt, glömmer, känner mig allmänt nere och är konstant sugen på socker. Jag håller mig som tur är borta från mjöl då jag vet vad gluten gör med min kropp. Men sockersuget är konstant där. Och jag har ätit från barnens påskgodis. Det absolut dummaste man kan göra om man vill må bra. Så snart man ätit socker är det liksom kört och då är det bara att börja om från ruta ett.
En bra sak är i och för sig att man inser hur dåligt man mår av socker och varför man så länge valt bort det. Socker är gott. Vi är skapta att gilla sött. Vi behövde lagra fett inför vintern och behövde energin. Vi är dock inte skapta att sticka handen i överfulla godispåsar året om. Det är en väldigt skillnad.
Istället för att fokusera på att jobba ikapp går nu massa energi åt att hålla sig borta från socker. Så onödigt!
Någon som känner igen sig?
20 kommentarer
Känner såååå igen mig! Jag är precis likadan; när jag är trött, stressad, på dåligt humör, då kommer sockersuget som ett brev på posten! Men för några veckor sedan, när jag “moffat” socker ett par veckor kände jag som du, att det inte är värt det så nu under påsken har jag hållt mig till nyttigare sötsaker och jag mår så mycket bättre!
Bra jobbat! Jag är inne på precis samma spår. Bort med sockret – fram med träningstightsen 😉
Kram
Jag känner igen mig.
Är i liknande sits vad gäller stress o dåligt mående, har tyvärr fuskat med både socker/godis o onyttig mat den senaste tiden. Väntar på besked från försäkringskassan o vården ang bl.a rehab o ekonomi, så läget blir förhoppningsvis bättre när jag vet mer framöver, då kan jag fokusera bättre på min hälsa för just nu är det ett vaccum.
Krya på dig <3
Kram
Tack. ❤️ Kram
De känns som en beskrivning av mig själv.
Har spårat ut totalt och är sötsugen alldeles för ofta
Har ändå en bra grund tänk men ändå faller man tillbaka.
Kämpa vidare!
Kram
Känner igen mig också. Så lätt att trilla dit när det snabba sockret finns överallt och suget efter en snabb konstgjord lindring av tillvaron bara finns där när jag istället borde backa några steg och tänka till lite.
Så sant <3
// cecilia
Stress = sockerfrossa. Efter att ha blivit tvåbarnsförälder i augusti förra året och med en tuff start så blev det väldigt enkelt att köra smörgås och godis för snabb energi. Suck, det har spårat ur fullständig med konstant sötsug men börjar känna nu att det inte är hållbart längre, märker speciellt vad de få godisbitarna gör med min 3-åring, han blir helt manisk och hysterisk när han inte får mera. Dags att plocka bort skiten från skafferiet och bara onlinehandla, inte lika lätt att falla för en godispåse i kassan dä
Så sant! Mycket bättre att onlinehandla och rensa ur ALTT!
kram
Du skriver så himla bra! Kände direkt igen mig på pricken. Jag kommer liksom inte ur det. Alltid r jag stressar blir det så här. Tack för all pepp ❤
Hoppas det blir mindre stress så du enklare tar dig ur det <3
Kram
Det är såå hemskt att komma in i den negativa spiral som sockret innebär. Jag föll tyvärr även in i Glutenträsket och min kropp rasade direkt. Jag kämpar för att komma tillbaka – både till bättre psykiskt och fysiskt mående, lägre stress (byta jobb eller inte?) och att komma ur depressionen som träningsbortfallet innebär och börja om med det igen. Prestationsångesten för jobb, träning, kost, familjen, pengar etc gör det inte bättre! Jag skäms ju över att jag inte har bättre självdisciplin… Trots att jag fattar att det inte tyder på svaghet – det tyder mer på att man varit tvungen att vara jävligt stark jävligt länge. Till slut blir risken att trilla dit väldigt hög. Stressen. Kram och tack för att du delar med dig! Tack!
Hej Therese,
hoppas du tar dig ur det <3
Kram
OM jag känner igen mig!!
Är inne i en “sån” period själv. Det blev en burk med Häägen Dasz glass både i går och i förrgår!!! Gott men giftigt för kroppen. Letar ork att ta mig ur eländet och hitta tillbaka till den hälsosamma vägen.
Klockrent och så himla bra skrivit om ”stressfällan” socker. Jag förstår hur du menar med att det känns som att börja om från ruta ett MEN kom ihåg att man börjar bara om från ruta ett om man inte dragit någon lärdom av sitt lilla snedsteg