De absolut dummaste dieterna jag testat

Som fyrtioåring har man hunnit testa en hel del olika dieter och sätt att äta på. Och tyvärr oftast med syftet att gå ner i vikt.

Jag har aldrig behövt gå ner i vikt – förutom efter graviditeten med Sid då jag frossade loss och åt allt som kom i min väg och lite till. Jag gick upp (o)härliga 30 kilo och hade 14 kilo kvar efter graviditeten. Det kan man jämföra mot när jag var gravid med Otis, åt hälsosamt, tränade och gick upp 14 kilo totalt. Med samma ursprungsvikt.

Vitt bröd och lightdrycker

Det var nog under högstadietiden hela mat-hetsen började. Ska tillägga att jag aldrig haft någon ätstörning som jag mått dåligt över, utan har mer varit väldigt vikt– och kroppsfixerad.

Så vad gör man när man växt upp i ett fettskämt samhälle och tror att fett gör en fet? Man skippar fett och äter vitt bröd. “För det är ju bara luft och vatten”. (Ni som minns, minns…) Till detta drack man gärna en light-dryck. Tänk om man vetat bättre. Då hade man sluppit gå hungrig med ett extremt sockerbegär. Förmodligen en av anledningarna att jag inte kan hantera socker idag.

Proteinpulver med sojamjölk

När jag bodde i USA dracks det sojamjölk. Alla hade för längesedan insett att mjölk var fullt med hormoner och var allt annat än bra att dricka. Det här med soja och att det heller inte är speciellt bra för oss, var det ingen som riktigt hade koll på.

Så man hoppade helt enkelt över lite måltider då och då och drack proteinpulver. Eller tuggade rättare sagt. Det hade man snappat upp – tuggar man sätter man fart på matsmältningen.

Tofu-epidemin

På Maui bodde jag i en liten by som heter Paia. En väldigt härlig hippie-by där man hade stor “Tofu-Get-Together” varje vecka och käkade tofu. Det marinerads, grillades och åts kallt i sallader. Även där – soja. Men det skulle vara vegetariskt – all in.

Och det körde jag på i många år, tills det avslutades på ett oönskat abrupt sätt. Läs mer om den incidenten här.

Sockerfritt och rawfood

Mitt uppe i allt detta (fortfarande Hawaii) pratades det mycket om socker. Jag uteslöt allt socker under sex månader. Och herregud vilken upplevelse! Mitt hetsiga och ofta aggressiva beteende vände till det bättre. Jag mådde så bra!

I samma veva började alla äta rawfood och gå på bikramyoga. Läraren, som också bodde i byn var stenhård och gav onda fingret så snart han såg en med vinflaska, kaffe eller mat som inte var köpt i den lokala hälsokostbutiken. Detta var runt 2001 – alltså alldeles för längesen och vid en för ung åder för att fatta att detta upplägg var kanon!

LCHF

Efter jag gick upp alla de där kilona med Sid upptäckte jag LCHF. Även där skippade jag helt sockret. Inte ens en bit frukt slank ner. Inte på många år. Jag är väldigt tacksam för att jag hittade LCHF – även om det inte ät något jag äter idag. Jag utbildade mig till kostrådgivare i denna vevan och lärde mig hur kroppen fungerar.

Men att undvika rotfrukter och tomater för att istället halsa grädde – väldigt tveksamt.

Så äter jag idag

Idag äter jag en mer varierad kost. Jag äter noll gluten, jag undviker spannmål, äter endast mjölprodukter vid enstaka tillfällen och skippar vitt raffinerat socker. Jag äter kött – men väljer då gärna gräsbetat och naturligt kött.

Jag väljer ekologisk och naturligt i den utsträckning det går.

Frukt kan jag äta som/i dessert, allts inget jag äter när jag är hungrig. Och jag mår superbra av denna kost!

Din sämsta diet?

Har du följt någon tveksam diet? Berätta!