Jag gjorde det!

Mitt livs först lopp är avklarat! 9 kilometer genom sankmark, tät skog, och vattenfyllda containers.

Med tanke på det fina vädret i veckan hade jag hoppats på en fin höstdag. När vi kom upp till GIF-stugan där Gif-ruset gick av stapeln stod regnet som spön i backen. Inte så otippat kanske med tanke på kombinationen Borås och höst.

Runt 80 deltagare var vi. Jag ställde mig längst bak i klungan, supernervös. Jag var mest nervös för att komma sist. Även om man kan intala sig att “man var grym som genomförde” “någon måste komma sist” osv, är det inte ok att komma sist. Jag skulle alltså göra allt i min makt för att inte komma sist.

När jag stod där och väntade på startskottet insåg jag att det var mitt enda mål. Att inte komma sist. Annars har jag massvis med mål inför allt jag gör. Dilemmat nu var att största delen av startfältet bestod av orienterare, skidåkare, extrema träningsnördar och ca 95% killar. Risken att jag faktisk skulle komma sist fanns.

PT-Jonas var med i startfältet och gav mig några sista tips innan starten:
– Ta inte ut dig i början
– Titta upp när du springer
– Spring på tårna
– Ha kul!

Jag följde alla råden. Mitt första lopp och tredje gången jag ens springer i Fivefingers. Och det gick över förväntan! Efter detta kommer jag antagligen aldrig springa ett vanligt asfaltslopp. Nu hade man ingen aning om vad som väntade bakom nästa krön. Top 3 det roligaste jag gjort. Och då bör tilläggas att jag har jag gjort väldigt mycket roligt!

Genom container fyllda med grenar och vatten.

Så högt upp som leran är på benet, så djupt fastnade benet i gyttjan.

Nöjd, trött, genomblöt, blodig, lerig, men framför allt; inte sist!!