Jag får många frågor om hur jag äter nu. LCHF? Paleo? Glutenfritt? Vegetariskt? Ja, vad äter jag nu egentligen?
Jag tar historien från början.
Nån gång där i tonåren började jag tänka på min vikt. Sådär som de flest tjejer gör i den åldern. Jag har alltid varit smal, men vikthetsen har alltid funnits. Jag tänkte på vad jag åt, hur mycket och hur ofta. Jag åt en sallad utan dressing och drack en cola light för att sen bli svinhungrig 30 minuter senare och då trycka i mig en delicato-boll. För att sen få ångest över den där delicato-bollen…
Ungefär så såg min matvanor ut. Katastrof med andra ord.
Gravid
När jag blev gravid med min första son passade jag mig extra noga för vad jag åt. Alldeles för många gånger hade jag hört “du kommer aldrig komma i dina gamla jeans” and so on. För mig har kroppen alltid varit viktig. Jag har tränat större delen av mitt liv och faktiskt nästan alltid trivts med min kropp. 9 månader gick, jag gick upp de ganska normala 15 kilo och fick på mig mina gamla jeans 2 månader senare. Inga problem!
Så när graviditet nummer två kom passade jag på. Jag åt som en gris. Alla dessa år av ständigt tänk på mat var slut. Jag tryckte i mig allt jag kom åt. Såg dessa nio månader som en tid i frossans tecken. Efter bara några månader hade jag gått upp 20 kilo. Jag mådde kass men kände att vikten kvittade, nu när jag redan var så tjock. Sjuk tanke såklart, inser jag nu i efterhand. Men jag körde på med min frossnings-fest och gick upp ca 30 kilo. Allt det jag inte unnat mig tidigare unnade jag mig nu. Glass varje dag, en stående sked i nutellaburken, lördagsgodis på vardagar (läs: varje dag).
Son nummer 2 kom och där satt jag med en 4 månaders bebis och 15 kilos övervikt. Övervikt som jag tidigare bara upplevt vid incheckningsdisken på flygplasten…
Hej LCHF!
Nu kom LCHF in i bilden. LCHF var relativt nytt då och jag hade läst att man kunde gå ner i vikt utan att gå hungrig. Perfekt! Jag gick all-in. Mina 15 kilo var borta på några månader. Borta var även min magkatarr, mina munsår, mitt fruktansvärda temperament, mitt konstanta sockersug, min gasiga mage och ständiga trötthet. Det som var tänkt som en quick-fix blev istället mitt nya sätt att se på mat. Under 4 år åt jag relativ strikt LCHF och rörde inte en enda godisbit, bulle eller frukt.
Hej hej paleo!
Men jag gillar utmaningar och ogillar slentrian. Vad kunde man göra för att må ännu bättre? Jag testade att ta bort alla mejeriprodukter. Och jag mådde ännu bättre. Kände mig ännu piggare än jag gjort på LCHF. Detta blev en variant av både LCHF och paleo (stenålderskost) Man kan kalla det mejerifri LCHF eller paleo utan frukt. Same same.
För ganska extakt ett år sen drog vi till Bali under 6 månader. Där blev det en hel del frukt.
Så vilken är den bästa dieten?
Och det är ungefär så äter jag idag. Mestadels paleo, lite mejerier nån gång ibland, lite frukt då och då, en hel del rotfrukter. Lite bönor slinker ner men absolut inget gluten eller raffinerat socker. Detta funkar bäst för mig. Vad som är den bästa kosthållningen är individuell. Men jag tycker detta är några bra riktlinjer att följa, både för kroppen och miljön:
Skippa gluten
Dra ner på mejerier
Ät mer vegetariskt
Skippa raffinerat socker
Undvik halvfabrikat
Leta ekologiskt och KRAV-märkt
Välj alltid smör före margarin
Gillar du sidan? Följ mig gärna på Bloglovin’ och Instagram
1 Kommentar
Herregud så snygg!