Barn och mat. Jag önskar att jag kunde säga att mina barn är lätta med maten. Men icke. Dom har kommit in i en ingenting-är-gott-period. Dom vill ha mormors köttbullar. Och vitt ris. I princip inget annat passar.
Så vad gör man? Vi kör på detta: låter INTE barnen välja mat. Som jag skrivit tidigare äter vi ute väldigt ofta och då blir det lätt att man man låter barnen välja mat själva. I början gick det bra, sen har det bara gått utför. Inget passar. Nu måste dom äta det som serveras. Det vi väljer till dom. Och efter några veckors kamp börjar det äntligen gå åt rätt håll. Dom lär sig äta sånt dom tidigare ALDRIG ens skulle smaka på. Ett hungrigt barn äter. Ett hungrigt barn är också oftast ett gnälligt barn. Och det är där vi gjort misstaget att dom välja själva. Så man slipper gnället.
Tre gånger tog det för Sid att äta stekt ägg innan han gillade det. Lika många gånger tog det för Zion att lära sig gilla brunt ris. Och som Zion sa: “Inte det godaste jag ätit men jag äter det i alla fall”. Om några veckor kanske han till och med tycker det är riktigt gott. Barn äter det vi ger dom. Även om det är extremt tålamodskrävande många gånger…
Sids nya mellanmål: rawboll med nötter, dadlar, kokosolja och spirulina. Hade han fått välja hade han velat ha en macka med nutella. Han gillade inte alls dessa de första gångerna han provade. Men nu så!
Zion gillar fortfarande inte kokosvatten. Han gillar äpplejuice. Men han tycker kokosvattnet är ok. Om han får is i. Jag väntar med spänning på den dag han frågar efter kokosvatten. Jag tror den dagen kommer komma.
8 kommentarer
Så sant, så sant!
Ursäkta, men jag blir så provocerad av alla såna här inlägg om att barn äter bara man har lite tålamod. Om dina barn äter det du bjuder på bara efter några försök ÄR de lätta med maten. Var tacksam för det. För oss andra gäller att ha mycket mer fingertoppskänsla. Jag körde nästan relationen till min äldste i botten för att jag lyssnade på såna här “barn äter när de är hungriga-råd”. Först när det var så illa att maten plötsligt kändes som ett ganska litet problem i sammanhanget insåg jag att jag behövde tackla problemet annorlunda. Barn är olika och kan inte bemötas efter en standard-mall. Med mina yngre hade det säkert fungerat att bara bestämma, men inte med honom.
Det är verkligen så jag försöker jobba med maten och barnen också. Man äter även om man inte tycker det är det godaste man ätit. Jag tror också att dagen då han ber om kokkosvatten kommer 😉
Det är inte alltid lätt att vara förälder och man får inte ge sig (för ofta).
Trevlig helg!
Hej, har bara en såndär nyfiken fråga när du åt lchf var det “strikt lchf” eller “liberal”? & vad tycker du personligen fungerar bäst just de eller paleo med tanke på att du ändå höll dig rätt länge till lchf oså 🙂
Jag minns en gång när jag var liten och min mamma försökte tvinga mej att äta bruna bönor, som var det värsta jag visste. Det slutade med att jag spydde upp allting i hennes knä. Sen försökte hon inget mer. Då lovade jag mej själv att aldrig tvinga i mina egna barn någon mat de inte tyckte om. Jag tyckte heller inte om broccoli och blomkål när jag var mindre, som jag mådde illa av att bara känna lukten av. Det har jag dock lärt mej äta som vuxen, även om det inte tillhör mina favoritgrönsaker. Bruna bönor däremot, gillar jag fortfarande inte!!
Jag tycker självklart att barnen ska smaka på allt innan de säger att de inte gillar maten de äter (och även flera gånger), men de kommer själva att komma underfund med vad de gillar och vad de kan lära sig att gilla, när de blir äldre. Min filosofi är att ha det så trevligt som möjligt vid matbordet och inte att måltiden ska bestå av tjafs och bråk.
Inom sensoriken talar vi om “Food neophobia” som brukar hålla i sig mellan 4-12 års ålder. Detta har stämt väl med mina egna barn. De två äldsta (18 och 15) är sedan många år allätare och nyfikna på det mesta medans nioåringen fortfarande kan vara skeptisk mot en del jag serverar. Kan vara något att ha i bakhuvudet 🙂 Lycka till med middagsfriden!
Jag har inga barn själv, men jag hittade lite läsning om en zero carb-mamma som har fött upp två barn på low carb. Kanske kan vara av intresse för någon. http://myzerocarblife.jamesdhogan.com/wp/2015/02/post-6-keeping-kids-off-sugar-teet/