Eftersom 5 saker du inte visste om mig blivit månadens överlägset mest lästa bjuder jag på ytterligare 1 sak jag (vi) totalt misslyckats med:
Vi får ofta höra hur väluppfostrade och sköna våra stora killar är. De håller upp dörrar, är supersnälla mot yngre, är bra kompisar, lyssnar i skolan och står upp för andra. Väldigt bra med andra ord.
Men Otis. Herregud. Är det för att man inte har samma ork på grund av två andra barn och allt vad det innebär, att man är äldre och därmed inte har orken? Eller är man bara trött på att hålla sina hårda regler?
“Kaddenel” whenever…
Otis får äta fil med kardemumma och “kaddenel”när han vill, han får ett äpple innan maten om han vill det, han får låna mobiltelefoner kors och tvärs, och råkar någon stänga bildörren, ta ner hans jacka från kroken (det som han vill göra själv) gör vi alla i familjen snabbt om allt i precis den ordningen Otis vill… Bara för att slippa 30-40 minuters gallskrik.
Jag är SÅ medveten om att vi skapar detta lilla (otroligt gulliga) monster själva. De beteenden jag aldrig uppskattat (läs avskytt) hos andra barn hittas nu hemma hos oss.
Ni med barn: blir alltid minstingen ett litet mini-monster? Hur ser det ut hemma hos er med barn?
Följ mig här
Gillar du sidan? Följ mig gärna på Facebook, Bloglovin’ eller Instagram
20 kommentarer
Intressant.
Vi har ju bara 2 (vuxna) barn, så vi har aldrig varit i er situation.
Ibland kan jag fundera över om alla de där reglerna som man alltid tyckte var viktigt då…verkligen var det.?
Kanske skulle uppfostran varit lite friare – tänker att det kanske hade varit bättre både för dem och oss.
Att man liksom sparat lite kraft på att inte alltid “tjata”. Bara inte den kraften hade blivit till irritation istället, då hade det ju ändå “gått jämt upp” 😉
Det finns väl som vanligt inga rätt eller fel.
Varma hälsningar
B.
Tack för kommentar 🙂
Så svårt det där!
Men som du säger, man tjatar extremt mycket och det hade varit väldigt skönt att slippa…
// Cecilia
Mmmm, vet inte vad jag ska skriva riktigt, mer än att Kungen bor i detta hus. Totalt uppassad av alla och hans äldre systrar är ju duktiga hovdamer… jag brukar tänka att det ordnar sig, men jag vet inte riktigt när… Men samtidigt är det väl ändå bra att man är medveten om det, då kan man ju då och då refletera över det. Om man gör en ändring just då, eller senare, det beror väl på orken:-)
Hahaha, kungen bor hemma hos oss också 🙂
Jag tror eller vill tro i alla fall att det löser sig.
Och precis som du säger, det är en väldig fördel när man själv inser att det är ett problem. Då är man ju så pass vettig som person så det borde, och förmodligen kommer, smitta av sig på resten av familjen 😉
Vi får hoppas på lite extra ork snart!
// Cecilia
Jag vet inte men jag tror det är mer personlighet. Här är det äldsta som styr och ställer. Herregud vilket jäkla humör hon har. Lillebror däremot är hur lugn som helst!
Där har du absolut en poäng 🙂
// Cecilia
Jag har också tre pojkar och den yngsta är precis likadan!
puh! härligt att höra att man inte är ensam 😉
// cecilia
Vår lilla 3:a (3 år) är också ett sött litet monster. Inte alltid så charmigt :/. Känner igen mig precis…;).
Haha! Visst är dom söta ändå 😉
// cecilia
Samma här. Har en tjej på 12 år, en kille på 10 år och en liten tjej på 4,5 som är otroligt bortskämd och alltför ofta får som hon vill. Hon har mycket större utrymme än vad de äldsta hade i samma ålder. Dessutom med två storasyskon som hon kan linda runt sitt lilla finger 🙂
Preciiiiiis som vi har det här hemma 🙂
Oj, oj, oj – hög igenkänningskator på det. Allt du beskriver stämmer in på vår minsting (4år). Jag som aldrig låtit storasystrara äta yoghurt precis före /istället för maten – men nu resonerar vi: bättre ha bli mätt och glad än att det blir skrik och bråk… och det finns ju sämre saker han kunde valt att äta än naturell yoghurt och hemgjord müsli 🙂
Håll ut, tänker att det går över med tiden.
/Helena
Hahaha! Skönt att fler är som vi 😉
Och det är ju inte så allvarligt ändå. Och yoghurt med hemmagjord musli före maten är ju betydligt bättre än massa godis och glass för jämnan 🙂
Japp, vi får hålla ut helt enkelt!
// cecilia
Hos oss är det den äldste (17 år) som gör som han behagar, och han har alltid gått sin egen väg efter eget huvud. Fasar för myndighetsdagen, för hur ska han kunna ha ansvar för ex sitt sparkonto 😉 ? Den yngsta (en flicka på 11 år med äldre bröder) är artig, rolig, en bra kompis men ack så slarvig. Kläder överallt, leksaker, slime-experiment osv. Men nog kan det ha varit så att vi har sopat framför henne när hon var yngre. Jag minns att hon var en argbigga som 4-åring. Men som lillasyster till två bröder som dessutom är några år äldre, har hon alltid fått kämpa med vassa armbågar för att inte bli överkörd. Bröderna har inte direkt gullat och skämt bort. Tvärtom!
Åh, tänk när den tiden kommer när de är så stora! Det har man inte ens tänkt på ännu!!
Nja, jag känner inte igen mig. Har också tre pojkar (9, 9 & 4 år), men tycker att vi håller på samma regler för den yngste nu jämfört med motsvarande ålder för de stora. T ex får han lägga sig utan middag om han inte vill äta av det som serveras. Min erfarenhet är att han äter efter en stund om han är hungrig, men struntar i det om han inte är hungrig (äter t ex inte mer till frukost dagen efter).
Vi får också ofta beröm för våra barns uppförande & jag vill även få det för den yngste. Tycker att det är värt ansträngningarna kring att upprätthålla regler så här långt.
Bra jobbat med alla barnen!
Det är såklart verkligen värt. Jag vill ju gärna att Otis ska bli som sina bröder så man får nog lägga in en extra växel så det inte ballar ut totalt 🙂
// cecilia
Herregud vilken igenkänning! Har tre barn varav de två äldsta är så väluppfostrade o lyssnar på tillsägelser från oss (läs föräldrar) men den lille på 4år!!!! Han vägrar prova ny mat, han är tuff o är nästan omöjlig att få att be om ursäkt/förlåt, han går inte att övertala om han väl bestämt sig….
Haha hög igenkänning! Har två killar med 10 år mellan,den store är fin och väluppfostrad och den lille är (supergullige ) kungen hemma. Alla gör som han behagar för att han är så skön och ingen orkar något annat och… reglerna kändes viktigare för 10 år sedan.